Närmare naturen går knappt att komma på en safariresa, i synnerhet som vandringen kan leda till områden där inga bilar syns till och dit de kanske inte ens kan nå. Till fots hinner du lägga märke till de små detaljerna, t ex se djurspår, höra fåglarna och känna att det luktar natur. Och när naturen luktar djur har du ingen bilplåt mellan djuren och dig.

Kortare vandringar
Vandringen är också ett tillfälle att få röra på kroppen, vilket ofta känns välkommet efter ett par dagars bilburensafari. Ett enstaka vandringspass mitt under safarin blir en bra fysisk och mental omväxling.

Kortare vandringar förekommer på vissa gruppresor, och kan läggas in i programmet om du låter skräddarsy en resa. På flygsafarier, som bygger på att du flyger ut till någon camp/lodge och ägnar dig åt djur- och naturaktiviteter i dess regi, finns bushvandring inte sällan med bland aktiviterna som står till buds.

På grund av de ofta höga dagstemperaturerna är morgonen och förmiddagen i regel den bästa tiden att vandra. Du behöver sällan bära med dig mer packning än vatten att dricka, eventuell picknick samt kamerautrustning och liknande.

Vandringssafari
Även om de bilburna safarierna är de vanligaste förekommer också vandringssafarier, som helt eller i hög utsträckning görs till fots. Den här typen av safari får helt annorlunda karaktär än en safari i bil. Du får se färre och mindre land- och naturområden, men får mycket mer bushkänsla. Ofta bor du i tält under enklare former och får därmed nära naturupplevelser också under dygnets mörka del.

På en vandring stöter du ständigt på spår efter djur. Här har ett lejon passerat.

Farliga djur
Alla organiserade vandringar görs med eskort av en eller flera lokalguider. Om det finns djur som kan vara farliga i området är eskorten beväpnad.

Det finns djur ute i bushen som kan bli mycket farliga, men främst om ni som vandrar uppträder på fel sätt. Om vandringen leds av bra vägvisare och guider som kan sin natur och sitt område, vandrar du relativt säkert och kan få se lejon, afrikanska bufflar och elefanter till fots, utan att något obehagligt händer. Djur kan dock vara lika oberäkneliga som människor, och att exakt förutsäga hur djuren som ni möter kommer att bete sig är omöjligt. Inför vandringen kan du därför bli ombedd att i en eller annan form friskriva arrangören från ansvar.

Ingen lejonföda
Att till exempel möta ett lejon till fots innebär inte automatiskt att lejonet får äta en bekväm lunch. Lejon skyr liksom de flesta andra djur människor och drar sig i regel undan. Om du tycker illa om ormar behöver du inte heller vara särskilt orolig för att ge dig ut till fots. Också de flesta ormar skyr oss människor, och det hör inte till vanligheterna att få se någon.

Vandring på natten
Så gott som alla bushvandringar görs i dagsljus. Nattetid är förutsättningarna att röra sig säkert i bushen betydligt sämre. I ett par privata reservat på Laikipiaplatån i Kenya arrangeras dock nattvandringar.

Vandring vid Lake Ndutu i norra Tanzania.

Var kan man vandra?
Om du vill bushvandra bör du undersöka möjligheterna i förväg och se till att vandringen finns med i programmet som du bokar. Safarin behöver planeras så att förutsättningarna (och kostnaderna) för vandringen finns med från början. Det är i regel lönlöst att under safarins gång be guiden/chauffören ordna en vandring – han har sällan de möjligheter som krävs för större förändringar i safariprogrammet.

Parkregler förhindrar vandring
En vandring med någorlunda bra djurchanser eller bra naturupplevelser i övrigt går inte att genomföra var som helst. Inne i de mest besökta (och djurmässigt bästa) nationalparkerna och viltreservaten är bushvandring inte tillåten. Det gäller i både Kenya och Tanzania, t ex i parker som populära Masai Mara och Serengeti. Att det likväl går resor dit som har vandring på programmet beror på att man vandrar i naturområdena utanför parken, där vandringsförbudet inte gäller.

Det finns dock parker där vandring är tillåten. Ofta rör det sig om parker som inte har lika många besökare eller som helt enkelt saknar framkomliga bilvägar. Dit hör bland annat det enorma viltreservatet Selous i Tanzania och nationalparken Hell's Gate i Kenya. Vandring är också tillåten i tanzaniska Ngorongoro Conservation Area (dock inte nere i själva Ngorongorokratern), liksom om du bor på Oliver's Camp i Tarangire i Tanzania, en park där vandringsförbud råder i övrigt.

I så gott som alla parker finns särskilda platser, till exempel picknick- och utsiktsplatser, där det är i sin ordning att kliva ur bilarna och sträcka på benen, på sina håll även att ta en sväng inom ett begränsat område. Där rör det sig dock snarast om promenad eller vandring i myggviktsklass.

Privata reservat
I privatägda reservat eller på privat mark kan vandringsarrangemang förekomma i ägarens regi, men där är tillgången på djur sällan lika god som i nationalparkerna och de stora viltreservaten. Ett område med många sådana reservat är Laikipiaplatån i Kenya.

Vandra med massajer
En spännande form av vandring är att vandra med massajer, som inte bär eldvapen utan är beväpnade med sina spjut. Sådana vandringar görs strax utanför parken Masai Mara i Kenya, i områden som knappt går att nå i bil. Djurlivet omfattar det mesta av vad som också finns innanför parkgränsen, inklusive de stora kattdjuren lejon, gepard och leopard.